Utstallning.

Nu sitter jag pa biblioteksdatorn pa ritsumeikan.
Jag har ett fotografi kvar att satta fast pa en panel. Ett av tolv fotografier. Jag borde kanna gladje eller nagonting. Men just nu kanner jag snarare otillracklighet.
Jag forsoker att inte ta det hela pa alltfor stort allvar. Men jag onskar att jag kunde ha gjort battre ifran mig. Visserligen har hela flodet skett pa en valdigt kort tidstracka. Vilket snabbt leder till att fel och defekter ackumuleras.
Allt runtomkring min utstallning har har funnits i mitt huvud sedan slutet pa april, nar det blev riktigt klart att jag skulle stalla ut.
Nu nar jag tavlorna pa tork, sa ser alla de sma fel som finns dar och det syns att jag pa ett satt ar en nyborjare.
*Dammkorn, som yttrar sig i vita prickar pa fotografierna.
*Ibland verkar det vara flackar som jag upptackt ratt nyligen.
*Att de trapaneler jag satt fast fotografierna pa i slutandan forstor fotografierna. Det kan handa aven nu. Och yttrar sig i gula flackar. (jag vet)
*Att negativ ar kansliga och ar latta att repa.
*Hur man inte ska gora for att forsoka ta bort dammkorn som inte gar att blasa bort.

Imorse, nar jag skulle oppna dorren for att ga ivag till skolan. Sa knackade jag innan jag oppnade dorren. Nagot man gor i morkrummet. Snacka om att bli lite forstord. Visserligen, sa bodde jag i princip dar under golden week. (fyra dagar som alla japaner har ledigt, notoriskt for att vara japan)

naval, det ska bli skont att fa upp fotografierna. Jag hoppas att de skanker en viss gladje. Jag har iaf lart mig en hel del. Som jag inte visste tidigare. Det kanns typ som jag lart mig mer morkrumsteknik under den har veckan an vad jag gjort under det har halvaret.