Lapita

Shoe storage

Lapita,
En backe nerför skolan, i full fart. Efter en skoldag full av japanska eller bara för att äta lunch. Framför en tornar en 3 våningar hög byggnad upp sig, omgärdad av ett staket och liten lummigt bevuxen vallgrav. Det står några cyklar i närheten, folk som hälsar på eller personer som lata nog att inte ställa cykeln på sin rätta plats. (se jonathan). Precis intill växer träd, fortfarande lummigt gröna, vakande över skugga och mark. Några krukor står placerade utmed ingången i hopp om att få sig lite vatten när så regnet faller.

En liten skylt sitter uppsatt i fothöjd med tre japanska tecken och ett årtal; 1973. För alla förbicyklande studenter ter sig detta säkerligen som vilken byggnad som helst, men när man tittar, något nogrannare, så ger den ett något slitet intryck. Kanske att huset här har varit med om någon lite större jordbävning, vem vet.

Jag går in och hälsas "itte irasshai" av Yamamoto-san, en äldre kvinna med ett glatt ansikte och vänlig röst. Hon sköter stället, ser till att allt är som det ska, och ibland så bjuder hon på te eller något att äta om man kommer och hälsar på henne bakom hennes dörr. Det är ett ganska litet skrymsle med plats för två eller tre stolar och överbelamrat med gamla saker, tidningar, böcker och allehanda annat. Från det lilla ställe där hon sitter leder en liten gång in till ett kök och ett riktigt japanskt rum med mattor av omsorgsfullt vävda rishalmstrån som om, man tittar riktigt noga, bildar ett mönster av högtidligt knäppta fingrar. Där finns också ett litet kvadratiskt bord i fothöjd. Mat och samtal på främmande språk, sittandes på tatamimattor.

Det är inte bara jag som bor här, till granne har jag en Japan som jag endast råkat dörren till av misstag i tron att det var min egen. (Den var öppen så jag blev lite förvånad) Granne till min kära, men ännu okända japan bor Daniel från växjö. På samma våning bor också Scott från det stora, men kanske inte alltid så fullkomliga USA. En våning upp så finner vi människor från alla världsdelar förutom två. När jag tänker på det så bor det bara tjejer där. Varav en av dem heter Jill, en trevlig människa som jag pratat lite med. Ytterligare en våning upp bor Cameron, Ryan och en snart utflyttad norsk människa.

Cameron, en människa inte helt olik Niklas när det gäller kläder. På så sätt att han bryr sig om sitt utseende. En aning pedantisk likväl. Annars en 'arty' människa, endast i positiva ordalag. Intressanta tankar, och intressant att lyssna till. Även Ryan bor här, han går i samma klass som mig. Så det är vi två, förutom koreanerna och de riktiga japaner som bor i huset som kan japanska bäst. (note: jag lyckades tydligen ta mig till den högsta nivån som fortfarande har japansklektioner på heltid. Nästa nivå har lektioner med riktiga japaner.)