Saturday, October 27, 2007

Lite om allt.

Det var länge sedan. Det är märkligt hur tiden flyter iväg. Kanske är det ett tecken på att man har roligt, på att man trivs. På att man faktiskt trots alla odds håller på att hitta sig en plats även här bland tempel och prunkande växtlighet mitt i storstaden.

Förra veckan så upptäckte jag till min förtjusning att även japaner är alternativa. Det finns japaner som endast äter grönsaker och annat nyttigt. De ryms till och med på en sådan stor yta som ett mårtenstorg (eller vaxsala torg om man bor i uppsala) om inte större. Tillsammans med två japaner så strosade vi runt bland alla stånden som var uppställda. En typisk marknadskänsla infann sig. Man kunde gå omkring och smaka på diverse saker (mot betalning förstås) och tillåta sig att helt och hållet njuta av den dag som var. När jag gick omkring där så kom jag att tänka på hur lätt det är Sverige, hur lätt det är uppfatta den information som möter en. Medan man här om man inte anstränger sig bara kan gå omkring och flyta över alla andra, försvinna i sin egen värld utan att förstå vad som sägs. Ibland kan jag nästan uppleva att det är svårt att veta vad folk säger om det inte är tilltalat till mig. Det har nog att göra med kontexten... kanske.


Kyoto är känt för att vara rikt på festivaler. Således har jag varit på två stycken festivaler hittills. Det är ganska ointressant vad de faktiskt handlade om, om de ens handlade om något. Det är hur det känns, när man är här, och inte alltid förstår språket så blir det emotionella viktigare. Det känns som det, att man istället måste uttrycka sig i känslor snarare än ord. Låt mig beskriva... Varma lyktor, och röster som pekar och alla olika håll. Fyllda med engagemang. Överallt så står det stånd som säljer saker, mest ätbart. Ibland är inte maten det som är det intressanta, det som alla tittar efter, utan själva händelsen i sig. Som i måndags, ett långt processionståg, män som bär på facklor och alldeles för lite kläder i förhållande till vad alla runtomkring bär på sina kroppar. Poliser som ser till att allt går lugnt till. Långsamt följer man med alla andra människor.

Mina ord verkar inte vara med mig just idag. Kanske lyckas dessa bilder förmedla saken något bättre.

No comments: