En bit hemkänsla
Nu börjar man känna sig lite hemma. Sitter utanför Lapita där jag bor och tänker på att jag fortfarande har tiden inställt på Sverige. Den är 16:13 där borta nu. En smula hemtrevlighet från en annan värld. Långt långt borta.
Lämnat vind för våg
Stämningsuppbrott
Vad finns sedan kvar
Stämningsuppbrott
Vad finns sedan kvar
Men just nu har jag något annat, håller på att få något annat. Och allt är väldigt annorlunda, den proggiga miljövännen inuti mig har redan hunnit frustrera sig över några saker här. Som att man alltid får hundra plastpåsar när man är ute och handlar. Att toalettanken där jag bor innehåller säkert minst 20 liter (det finns dock en funktion som gör att man kan spola lite =)
Det är ganska likt en studentstad, mycket cyklar. Underbart att kunna ta sig någonstans med cykel. Känna vinden mot ansiktet även om det råkar vara 95 % luftfuktighet. Blöta kinder och fartvind i ansiktet kan jag ta mig till stan med åtanke att hitta något nytt.
Kyoto, en labyrint av tecken som tornar upp sig var man än går och emellanåt något som snabbt blinkar förbi, något jag kände igen! Bakgator som faktiskt leder till stora vägar och bakgator åter igen. Gator och bakgator bildar ett schackbräde av hus och byggnader och ett mönster tar form. Två lager som lägger sig på varandra, en labyrint av tecken och ett schackbräde av hus. Åter har vi något som så symboliserar japan i mångt och mycket, dessa kontraster, just idag, att förstå och att samtidigt vara helt oförstående.
(Det finns mygg här också, men de är tämligen osynliga)
8 comments:
Hej,
jag saknar dig. Fint skrivet om dina intryck av Kyoto. Kan nästan se det framför mig. Har du börjat skolan än eller dröjer det än några dagar?
Kramar Britt
Härligt att höra något från dig, kan liksom Britt nästan se dig bland folk vimlet, hur du går där och strosar fram.
Kram Sigvard
Hej Jonathan,
jag hoppas att du kommer att skriva mycket i ditt liv, lika kretsande, egentänkande och poetiskt. Det som jag läser ur ditt liv är som poesi i mitt hjärta och det skär mig i hjärtat samtidigt. En underbar människa, sårbar men stark.
Manuela
jonathan, jag gillar ditt sätt att skriva - kommer absolut åter. för varje person som försvinner blir max lite mindre den korrdor jag känt sedan jag kom hit, men på tal om att inte stagnera så... ta hand om dig!
Jag hoppas att max reger finns kvar när jag kommer tillbaka...
Vadå schackbräde, go-bräde kanske? Minns du inte hur heian-kyou byggdes från japanska historian? ;)
Jag läser också nu iaf. Är det mygg inomhus på natten och så också lr?
Och det var förstås Martin som skrev ovanstående. :)
max reger är som i tippen: ingenting försvinner, allt finns kvar. men i andra former, med säkerhet. livet här är fint, hoppas ditt också är det!
Post a Comment