Att cykla om natten

Dusk in kyoto

Efter att ha cyklat i detta rutnät till stad under en hel dag. Sökandes efter just det som jag under sju dagar saknat rätt så mycket. Så har jag nu funnit det. Något som fångar ljus på det förträffligaste sätt. Att hitta oväntade saker hittar man lättast på tre sätt. Antingen ber man någon som är duktig på att hitta just det där speciella som man bara av en slump kan stöta på ibland. Det andra sättet, är att man sätter upp en plats som man faktiskt vill åka till, bestämmer sig att hit ska jag ta mig idag, men sedan tillåta sig att svänga vänster vid den där frestande gränden som såg ut att ha ett mysigt café. Det tredje sättet och förmodligen det bästa av dem tre är att helt planlöst ströva omkring med cykel eller med apostlahästar i alldeles maklig takt. Rätt som det är... finner man något som man faktiskt inte förväntade sig.

Det var härligt att ge sig ut efter den enormt varma sommardagen, ge sig ut om natten med cykel och ett vitt paraply, bara i fall att det skulle regna. Till sällskap hade jag Cameron från ovan. Planlöst strövande, bara för att känna vind mot ansikte, och kanske om vi hade tur, ännu något som vi inte upptäckt. För det finns mycket att upptäcka här. Bland tempel och en och annan kyrka.
Vi följer gatorna, cyklar längs med, struntar i att vi kör på fel sida av vägen. För gatorna är nästan tomma och mörkret har intagit staden. Förbi, ner. Mot allt som skulle kunna vara något som fångar våra sinnen.
En bokaffär, fortfarande öppen. Tittar in, botaniserar bland alla tusentals blad och hittar något. Det är detta som beskriver den japanska själen betänker vi. "50 small habits to (likna) audrey" Kanske också vårat samhälle? Men också alla dessa sidor i mångfald. För vad beskriver ett land bättre än alla sidor som skrivits. Allt som någon präntat ner på papper av purt intresse.

Vi fortsätter vår färd. En bro fångar vårt intresse, vatten och liv. I kontrast till det tysta kvarteret bortsett från någon enstaka bil som åker förbi. Neonskyltar som stoltserar med att just dem äger den bästa varan. Vattnet lockar med törst, att vanligt vatten kan släcka törst är bortglömt för en mansålder sedan. Istället klirrar mynten i fickan och en automat i närheten slukar girigt mynten den blivit matad med.
Färden fortsätter och något ytterst oväntat. Att man även i stad stor stockholm odlar! Vi ser ett litet vetefält, och någon oidentifierad gröda växa upp mot skyn. Sträcka sig efter månljuset. Stannar en stund och begrundar.

Ännu en bit av Kyoto är upptäckt.